Om projektet

Hur kommer det sig att en t-shirt med 100 procent bomull kan säljas för mindre än 100kr?


En del av svaret till det låga priset är att tillverkningen av kläder sker med hjälp av lågavlönade fabriksarbetare med usla arbetsförhållanden i Kina och Bangladesh. Låglönefabriker är däremot inte det enda svaret på frågan, för om man väljer att ta ett steg bakåt i produktionsledet finner man att även själva råvaran bomull har en mörk sida.

I dag lever cirka 100 miljoner familjer genom att ha sin försörjning från produktionen av bomull. I fler än 70 länder odlas bomull idag, men det är framförallt i länder som i centrala och västra Afrika, Indien och Pakistan där bomullen är extra viktig som inkomstkälla. Bomullen har ibland kallats för det vita guldet och i många länder väljer familjer att skuldsätta sig för att kunna börja odla bomull. Dessvärre blir inte bomullen den framgång som många familjer hoppas på. Många familjer har i dag svårt att överleva på sina odlingar, och det är ofta förekommande att odlarna får mindre betalt för sin bomull än vad det kostar att odla fram den. I Indien har det resulterat i att många bönder har valt att ta självmord när de inte ser att det finns någon möjlighet att betala av de skulder som har uppstått i samband vid inköp av bekämpningsmedel och frön till sina odlingar.

Konkurrensen är stenhård för bomullen på världsmarknaden idag och för att konkurrenter ska klara av att sälja sin bomull till det lägsta möjliga priset används många olika metoder. I Uzbekistan har jakten på att få ner kostnaderna på att producera bomull lett till att staten tvångskommenderar ut skolbarn varje år när bomullen ska skördas. I USA hjälper staten bönderna att få ner priset på bomullen genom att ge statliga subventioner. Detta statliga stöd i USA har lett till att cirka tre fjärdedelar av deras bomull går ut på världsmarknaden till priser som ofta understiger produktionskostnaderna.

För många utvecklingsländer är det svårt att erbjuda statliga stöd till sina bomullsodlare för att kunna få ner produktionskostnaderna. Utvecklingsländerna blir därför tvungna att hitta andra vägar för att kunna konkurrera med låga priser på den tuffa världsmarknaden. Följden har blivit att odlarna har fått betala det höga priset för att kostnaderna ska ner genom att få låga inkomster och dåliga arbetsförhållanden där de bland annat tvingas att använda hälsovådliga bekämpningsmedel utan skyddskläder.

Västafrika är en av de regioner där USA:s bomullssubventioner fått stor negativ effekt genom att göra bomullsodlarna utfattiga. I denna del av Afrika är cirka tio miljoner helt beroende av att kunna försörja sig på att odla bomull. Konkurrensen mellan USA och Västafrika är ett exempel på de stora obalanser som existerar inom handeln av bomull på den globala marknaden. Denna obalans illustreras extra tydligt i form av inkomstskillnader för odlare från dessa olika världsdelar. 2000 kr. per år kan en odlare i Västafrika tjäna på att sälja sin bomullsskörd, medan en odlare i USA kan utöver sina försäljningsintäkter från bomullsskörden även få en miljon i statligt stöd varje år.

I Västafrika tröttnade flera länder på att USA:s bomullssubventioner förstört deras möjligheter till att överleva på sin främsta exportprodukt som bomullen är. Därför valde de fyra länderna Burkina Faso, Mali, Benin och Tchad att höja sina röster mot USA och kräva att Världshandelsorganisationen (WTO) skulle stoppa USA:s prisdumpning av bomull på världsmarknaden. De fyra länderna som även kallar sig för Cotton Four i sin kamp, lyckades få WTO på sin sida med att USA borde ändra sina stödformer. Dessvärre står förhandlingarna om USA:s bomullssubventioner stilla mellan de olika parterna, och USA fortsätter än idag att ge sina bönder statliga stöd.

 

Bomullsodlares kamp i Burundi

– Jag har inga förhoppningar om min egen framtid. Jag kommer kanske vara död nästa år när vi ska odla bomull igen, men jag hoppas att priset på bomullen ska höjas så att mina barn och barnbarn kan gå i skolan, säger 63-åriga Ntakirutimana Janvier som bara haft möjlighet att sätta ett av sina tio barn i skolan. Ntakirutimana är en av många bönder som kan illustrera hur svårt och tufft det är att arbeta och försörja sig som bomullsodlare. Ntakirutimana som har odlat bomull sedan han var ung känner sig nu väldigt sliten efter alla år av hårt arbete, och Ntakirutimana berättar att han kan se hur en av hans söner redan börjar se gammal ut på grund av det hårda arbetet ute på bomullsfälten. Under åren som Ntakirutimana har varit odlare har det dessvärre inte blivit bättre för odlarna i Burundi. Odlarna har alltid fått lite betalt för sin bomull, men nu har situationen blivit värre för dem eftersom pengarna inte räcker lika länge. Idag har Ntakirutimana ofta ont i magen för att han inte har råda att köpa mat.

Förutom näringsbrist är även andra hälsoproblem förekommande hos odlarna i Burundi. Bland odlarna är malaria, ormbett och förslitningsskador förekommande. Många av odlarna har även drabbats av olika hälsoproblem på grund att de inte får någon skyddsutrustning när de ska bespruta sina fält med bekämpningsmedel.

Även i Burundi har bönderna höjt sina röster för att deras situation ska bli bättre. Förutom att de har kämpat för att få bättre betalt har de även krävt att få skyddsutrustning. Däremot har deras kamp inte vänt sig mot USA som Cotton Four har gjort, utan här har det handlat om att få det statliga ägda företaget som köper in all bomull att bland annat betala ett högre pris. Odlarnas kamp i Burundi har stött på mycket motgång eftersom regeringen har motarbetat dem. Odlarna har bland annat försökt att starta upp ett nytt fackförbund eftersom det nuvarande är starkt allierat med regering, men regering har stoppat dem. Även enskilda personer har försökt starta fabriker som ska köpa upp bomullen med syfte att kunna ge bönderna bättre pris, men även dessa försök har stoppats av regeringen. Utöver att staten kontrollerar den enda kanalen för uppköp av bomull, har staten även kontrollen av det mesta av marken som använts till odling av bomull genom att fabriken äger de mesta av odlingsmarken.

Den rådande situationer i Burundi har gjort att många inte ser någon framtid med att odla bomull.

– Jag önskar att mina barn och barnbarn kan få göra något annat än att odla bomull i framtiden, säger Nzeyimana Dina. Dessvärre ser Nzeyimana inte att det finns några andra möjligheter till försörjning än att odla bomull för sina barn och barnbarn. Alternativet till annan försörjning för Nzeyimana och andra odlare i Burundi är dessvärre bara sämre för att de ska kunna överleva.